Uppsala universitet




Дата канвертавання26.04.2016
Памер6.11 Kb.
UPPSALA UNIVERSITET

Avdelningen för Population Biologi, EBC

Examensarbete, 20p, VT 2001

Handledare: Juha Merilä



Är den gotländska åkergrodan en egen underart ?
av Beatrice Lindgren

Små isolerade ö-populationer har med tiden större möjligheter att genom naturlig selektion och genetisk drift utvecklas till att få såväl morfologiska som genetiska skillnader jämfört med en större fastlandspopulation av samma art. Detta till följd av att inget genetiskt utbyte (via reproduktion) längre kan förekomma mellan ö-populationen och fastlandspopulationen, samt att en fastlandspopulation oftast har utbyte med andra populationer. Till följd av denna isolering har ny underarts indelning vid flera tillfällen skett för en rad ö-levande växter och djur och jag ville i denna studie se om så även var fallet med den gotländska åkergrodan (Rana arvalis). 1981 utfördes en morfologisk studie av gotländska åkergrodor då det visade sig att de sannolikt hade längre ben än åkergrodor funna på Sveriges fastland och i andra delar av Europa. För att försöka säkerställa den gotländska åkergrodans status som en unik variant utförde jag en genetisk och morfologisk analys vilken inkluderade åkergrodor från Gotland, Sveriges fastland, Finland, Polen och Österrike.


I den morfologiska studien mättes 20 olika mått på totalt 229 vuxna individer från sju regioner. De små skillnader som kunde upptäckas mellan de gotländska grodorna och de övriga var främst i huvuddimensioner istället för benlängd, som man tidigare funnit. Det visade sig också att det fanns skillnader i kroppsform mellan könen och att de gotländska honorna skilde sig mer från övriga honor än de gotländska hanarna gjorde från övriga hanar. De gotländska grodorna var för övrigt i kroppsform mer lika grodorna i de södra regionerna än i de norra.
Den genetiska studien bestod av 20 individer från sex olika populationer. Dessa undersöktes molekylärt med hjälp av mikrosatelliter vid fem polymorfa loci. De genetiska skillnaderna mellan alla undersökta populationer var stora, och Gotland var genetiskt mycket olik alla de andra populationerna. Även här visade det sig att den gotländska populationen genetiskt var mer lik de södra populationerna än de norra. Det visade sig också att den gotländska populationen hade mindre genetisk variation inom populationen än övriga populationer i studien. Detta tyder på att den gotländsk populationen vid något tillfälle gått igenom en ’flaskhals’, dvs. att populationen minskat radikalt i storlek och på så vis även förlorat genetisk variation.
Trots att de gotländska åkergrodorna genetiskt är mycket olika andra populationer av åkergrodor var de morfologisk inte särskilt olika. De genetiska skillnaderna kan i sig själva inte vara orsak nog att dela in den gotländska åkergrodan i en egen underart, men man kan ändå fastställa att den gotländska åkergrodan är en genetiskt distinkt grupp och bör därför betraktas unik för Gotland.


База данных защищена авторским правом ©shkola.of.by 2016
звярнуцца да адміністрацыі

    Галоўная старонка