Stora sammanhanget: Matteus evangelium




Дата канвертавання21.04.2016
Памер59.73 Kb.
Annandag Jul/ Den helige Stefanos dag, 1 årg.

Matteus 10: 16-22



Stora sammanhanget: Matteus evangelium
Författaren:

Okänd. Judekristen med all sannolikhet. Upptagen av judeokristna funderingar om Jesus förhållande till de judiska Skrifterna och sin egen krets förhållande till synagogan (även om bytningen med den är oåterkallelig) och fr. a. till Israel. Författaren, förmodligen han, är väl bekant med judisk tolkningstradition av de judiska Skrifterna


När var det skrivet:

Efter Markus och efter Jerusalems förstörelse förmodligen förre I Petrusbrev. Det skulle placera evangeliet någonstans mellan sista kvartalen 70 talet och första kvarten av 80-talet (?)


Var skrevs det:

Med all sannolikhet i en stor Syrisk stad där det dominerande språk var grekiska (koiné). Gissningsvis Antiokia?


Genre:

Historiserade förkunnelse (typ)


Målgrupp:

En judisk-kristen grupp i diasporan (förskingringen) med grekiska som huvudspråk (helleniserade judar) och en stark judisk förankring.


Särdrag:

Relativ god grekiska. Förankrad i de hebreiska Skrifterna i dess grekiska översättning Septuagintan och med en programmatisk användning av Skrifterna för tolkningen och förkunnelsen av Jesus som Guds Son, en central titel för Matteus som används av de troende i evangeliet (utom om det är en hädelse av en demon). Evangeliet uppmanar ofta till handling; läsaren uppmanas till uthållighet, trohet och modig tro, till rättfärdighet. Detta ord och dess motsvarighet ”rättfärdig” används oftare i detta evangelium än i de övriga tillsammans och det är en Lagens rättfärdighet efter den tolkning av Lagen evangelisten tillskriver Jesus!


Evangeliet verkar ha som syfte att bekräfta kontinuiteten mellan den ”gamla Israel” och den kristna kyrkan (ett ord som används endast i Matteus bland evangelierna) för en judeo-kristen krets. Evangeliet undviker uttryck om ”en ny lag” (Joh.) eller en ny lära (Mk.). Tanken om kontinuiteten förs fram genom att berätta det som ett slags kommentar av de judiska Skrifterna/Lagen som fullbordade i Jesus. Betecknande är dess ständiga upprepning om att ”detta hände så att orden skulle fullbordas som det står skrivet…” För detta evangelium är den kristna kyrkan inte något ”nytt” utan den står i en obruten följd med Israels särskilda karaktär. Dock har brytningen med synagogan redan skett och det oåterkalleligt. Lärjungaskapet är viktigt för Matteus på ett helt annat sätt än de andra evangelierna och den handlar om att vara ”rättfärdig” med en annan och högre rättfärdighet än man finner tidigare i Israel. Det gäller att göra Guds vilja… som finns i Lagen tolkad av Jesus. I den meningen är Matteus evangeliet mycket mer konservativ i sin inställning till Lagen än de övriga. Kyrkan är den sanna arvtagaren av Moses… och den mosaiska Lagen. Jesus har ingen ”ny” lära men en ”sann” tolkning av den gamla! Kyrkan, i detta evangelium, har bl.a. uppgiften att hålla disciplin bland de troende. Petrus presenteras som prototypen för en kristen ledare. Man kanske kan placera evangeliet i en petrinsk judisk kristen tradition till skillnad från en jakobinsk. . Det är i detta evangelium vi finner ordet om att Jesus har kommit till Israel (och inte till hedningarna!). När evangeliet bryter sina gränser gör det av ”egen kraft” och inte på grund av Jesus avsikt före uppståndelsen. Detta universalistiska drag finns som en antydan i Jesus släkttavla (Rut och Rahab, stjärntydarna från öster, den romerska centurion och en del liknelser bl.a.). Om man skulle jämföra med Paulus man skulle kanske kunna säga att båda har gemensamt att hedningarna är ”ympade” i det judiska trädet och skillnaden är attityden till Lagen som sådant… Paulus mer avståndstagande och Matteus mycket mer bejakande. I den här sista meningen skulle man kunna anta att kretsen kring Matteus evangeliet förmodligen skulle vara Paulus motståndare i frågan om förhållandet till Lagen. En spännig som skapas när både inkluderas i vårt Nya Testamente! Observera att i Matteus evangelium är huvudsakligen ”fariséerna” som är motståndarna inte ”judarna” som i Johannes evangelium (även om det förekommer en och annan utsaga mot judarna). Fariséernas sätt att tolka Lagen erkänns som korrekt men inte deras sätt att agera enligt Lagen. (Fariséerna var den ryktningen inom judendomen som ”överlevde” Jerusalems förstörelse år 70.) Det verkar som om för Matteus de kristna ska betraktas som överlägsna arvtagare till samma judendom som fariséerna gjorde anspråk på att vara och som en del av den. Precis som hos profeternas samtida mottas inte Guds uppenbarelse av huvuddelen av folket (och de ledande) i Israel utan av en ”rest”, en rättfärdig rest, trogen Lagen i dess rätta tolkning. Församlingen betraktas som en trogen rest och inte i en ny Israel. Till denna ”trogna resten” läggs andra som anammar Lagen och dess rättfärdighet som är ett villkor för samhörigheten. Matteus evangeliet skall ses som en i princip inomjudisk debatt inlägg, ej som ett antisemitiskt dokument! Det ligger i samma tradition som profeternas kritik av deras samtida judendom. För evangeliet att vara kristen ÄR att vara jude, sann jude och de judekristna har en särställning! Där med är det också sagt att fariseisk judendom som beskrivet av detta evangelium ska betraktas som ett varnande exempel. Även de kristna kan hamna i fariséernas miss!
Evangeliet visar också ett särskilt intresse för de ”sista tiderna”. Det tekniska ordet för företeelsen ”parousia” eller ”återkomst” finns också endast i detta bland evangelierna. Intresset är mindre centrerat i detaljerna eller förklaringar om ”händelsen” än det är centrerad i att uppmuntra de troende och kyrkan till rätt handling inför ”företeelsen”.
Struktur:

Här följer en kiastisk struktur enligt en kombination av Bacons och D. H Allisons olika hypoteser. Underliggande finns Markus evangeliet som ger en understruktur som är lite annorlunda. Markus strukturen delas i två huvudsakliga avsnitt med en prolog och en epilog som tillägg. Första avsnitt från 4:17 till 16:20 och andra från 16:20 till 28:15. Matteus redigering av Markus stoftet finner man huvudsakligen i det första avsnittet.


Prolog 1-2

Bok I A1 berättelse 3-4 Introduktion: Jesus som huvud person

B1 tal 5-7 Jesus krav på Israel

Bok II C1 berättelse 8-9 Jesus gärningar inom och för israel

D1 tal 10 tjänsten genom andras ord och gärningar

Bok III E1 berättelse 11-12 Israels avståndstagande


F tal 13 Himmelriket verkar bland oss
Bok IV (13:53 ?)

E2 berättelse 14-17 den nya Israel, kyrkan

D2 tal 18 instruktioner för kyrkan

Bok V C2 berättelse 19-23 Lidandets inledning, början på slutet

B2 tal 24-25 framtiden: domen och frälsningen

Avslutning A2 berättelse 26-28:15 Avslutning: lidandet, död och uppståndelse

A1 berättelse 28:16- 17 Den uppståndne visar sig

B1 tal 28:18-20 Uppdraget

Alla försök att finna gränserna mellan avsnitten har sina kritiker med bra argument. Ingen hittills har lyckats få en övertygande struktur som man kan acceptera som evangeliets författares avsikt.
Avsnittets sammanhang i berättelsen: Matteus 10:1-11:1
Struktur:
Avsnitt: Matteus 10: 16-22
Text:

16Jag skickar er som får in bland vargar. Var därför kloka som ormar och oskyldiga som duvor. 17Akta er för människorna. De skall utlämna er åt domstolar, och de skall piska er i sina synagogor. 18Och ni kommer att ställas inför ståthållare och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem och hedningarna. 19Men när man utlämnar er, bekymra er då inte för hur ni skall tala eller vad ni skall säga. Ty i det ögonblicket kommer det ni skall säga att läggas i er mun, 20och det är inte ni som talar, utan er faders ande talar genom er. 21Broder skall skicka broder i döden, och en far sitt barn. Barn skall göra uppror mot sina föräldrar och bringa dem om livet. 22Ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet skall bli räddad.
16Ἰδοὺ ἐγὼ ἀποστέλλω ὑμᾶς ὡς πρόβατα ἐν μέσῳ λύκων: γίνεσθε οὖν φρόνιμοι ὡς οἱ ὄφεις καὶ ἀκέραιοι ὡς αἱ περιστεραί. 17προσέχετε δὲ ἀπὸ τῶν ἀνθρώπων: παραδώσουσιν γὰρ ὑμᾶς εἰς συνέδρια, καὶ ἐν ταῖς συναγωγαῖς αὐτῶν μαστιγώσουσιν ὑμᾶς: 18καὶ ἐπὶ ἡγεμόνας δὲ καὶ βασιλεῖς ἀχθήσεσθε ἕνεκεν ἐμοῦ εἰς μαρτύριον αὐτοῖς καὶ τοῖς ἔθνεσιν. 19ὅταν δὲ παραδῶσιν ὑμᾶς, μὴ μεριμνήσητε πῶς ἢ τί λαλήσητε: δοθήσεται γὰρ ὑμῖν ἐν ἐκείνῃ τῇ ὥρᾳ τί λαλήσητε: 20οὐ γὰρ ὑμεῖς ἐστε οἱ λαλοῦντες ἀλλὰ τὸ πνεῦμα τοῦ πατρὸς ὑμῶν τὸ λαλοῦν ἐν ὑμῖν. 21παραδώσει δὲ ἀδελφὸς ἀδελφὸν εἰς θάνατον καὶ πατὴρ τέκνον, καὶ ἐπαναστήσονται τέκνα ἐπὶ γονεῖς καὶ θανατώσουσιν αὐτούς. 22καὶ ἔσεσθε μισούμενοι ὑπὸ πάντων διὰ τὸ ὄνομά μου: ὁ δὲ ὑπομείνας εἰς τέλος οὗτος σωθήσεται.
Struktur:
Centrala begrepp:

kloka som ormar och oskyldiga som duvor/ φρόνιμοι ὡς οἱ ὄφεις καὶ ἀκέραιοι ὡς αἱ περιστεραί: ormen är ett symboldjur för visdom och kunskap i Skrifterna. Duvan står för mildhet och bräklighet.

skall piska er i sina synagogor/ ἐν ταῖς συναγωγαῖς αὐτῶν μαστιγώσουσιν ὑμᾶς: evangeliet skrevs efter brytningen mellan synagogan och kyrkan då de kristna uteslöts från synagogans gemenskap av mer konservativa religiösa krafter. Texten avspeglar en våldsam brytning med förföljelse som inslag.

som vittnen inför dem och hedningarna/ εἰς μαρτύριον αὐτοῖς καὶ τοῖς ἔθνεσιν: Författaren ger lyssnaren/ läsaren uppmaningen att stå som vittnen inför de hedniska makthavare liksom folk vilket antyder en positiv inställning till hednisk mission. Situationen förmodligen avspeglar livssituationen för kretsen kring evangeliets författare.

det är inte ni som talar, utan er Faders ande talar genom er/20οὐ γὰρ ὑμεῖς ἐστε οἱ λαλοῦντες ἀλλὰ τὸ πνεῦμα τοῦ πατρὸς ὑμῶν τὸ λαλοῦν ἐν ὑμῖν: Författaren kopplar fäderna, det vill säga skrifternas patriarker och profeter, med den kristna kretsen kring författaren och sina livssituation. Författaren är angeläget att presentera den gryende kristna kyrkan som direkta, legitima och ”äkta” arvtagare till Israels profeter genom vilka Guds ande talade.

den som håller ut till slutet skall bli räddad/ ὁ δὲ ὑπομείνας εἰς τέλος οὗτος σωθήσεται: Det mest logiska sättet att tolka denna rad är som en tröstens ord och uppmaning till uthållighet för den förföljde.


Genre:

Apokalyptiskt tal


Vad sägs, vad görs, vad sägs inte vad görs inte?

Evangelisten är medveten om sin krets livssituation. Som kristna hänger möjligheten till förföljelse alltid över en. I evangelistens närmaste omgivning kommer förföljelsen från judiska kretsar (10: 17-18 observera att ordet vi översätter som domstolar är, i samband med följande straff i synagogorna, kopplad till judiska domstolar: sanhedrin/ συνέδρια ). Evangelistens beskrivning tyder på att hans målgrupp är rättslös (10: 20-22a). Evangelisten tröstar sina åhörare med att koppla dem med Skrifternas profeter och uppmuntrar dem att inte bekymra sig i förväg över att försvara tron. Såsom med dessa gamla profeter, kommer ”er Faders ande” att tala i sina försvar inför hedningarna. (Jfr. med 2 Mos. 4:12. Är tron integrerad hos den enskilde, talar den utan ansträngning eller förberedelse när den talar ärligt och personligt. Min anmärkning.) Matteus använder beteckningen Fader om Gud 20 gånger medan Lukas 3 gånger och Markus 1 enda gång. I det här fallet lägger författaren till den possessiva pronomen er som understryker intimiteten mellan lärjungen och Gud: τοῦ πατρὸς ὑμῶν!


Som rättslösa är de utsatta för all sorts mänsklig ondska även den egna familjens utstötning.
Observera författarens förståelse om att lärjungen går ut på Jesus uppdrag och han låter oss veta om lärjungens bräklighet i en fientlig omgivning utan herden (10: 16). I det sammanhanget är det viktigt att vittna i mildhet (duvan) och praktiskt livsvisdom (ormen). Utsändning är inte att lida utan att vittna (10: 7-8)! Lidande är inget mål utan en icke välkommen följd av människors oförmåga att ta till sig ”himmelrikets” förkunnelse. Under förföljelsens hot ska lärjungen fly (10: 23)!
Var finns den ”träffande repliken”?

10: 22b ”Men den som håller ut till slutet skall bli räddad.”


Aktörer/ Roller

Jesus: Rabbin/Mästaren som har auktoritet att ge lärjungar en uppgift och skicka ut dem att utföra den.

De tolv: Lärjungen som agerar på Mästarens uppdrag och erkänner hans auktoritet.
Setting:

Jesus med sina tolv lärjungar samlade i ett intimt sammanhang någonstans i Galiléen.


Vilka tilltalas i berättelsen? (litterära publiken)

De tolv
Vilka är vinnarna/förlorare?

Vinnare är den som håller ut till slutet. Förlorar gör de som förföljer lärjungen även om det inte sägs explicit.
Mot vilka är ”udden” riktade?

Explicit, mot dem i domstolar (συνέδριον) och sina synagogor (συναγωγή).


Vilka tilltalas indirekt? (implicerade publik)

Församlingen i ”Matteus” krets tilltalas.


Vilka tilltalas nu? (faktiska publik)

Alla som läser eller hör evangeliet idag.


Relation till dagens tema: Martyrerna(ett grekiskt ord som översätts till svenska som vittne)

Evangelistens blandning av olika tidsepoker, Jesus tid (omedelbara framtiden i byarna i Galiléen), de tidiga kristnas tid i synagogan (referens till domstolar och synagogan) och tiden då evangelisten skriver efter söndringen med synagogan (deras synagoga, överlämning till hedningarna), öppnar perspektivet även till framtiden och gör avsnittet användbar i alla situationer då kristen tro förföljs och hånas. Detta nås genom att, även om i sammanhanget syftas mot en omedelbar framtid, utsändningstalet är formulerad syftande på framtiden (tempus futurum).



Den tidiga kyrkans erfarenhet av förföljelse på grund av trohet mot evangeliet om Jesus och Jesus evangelium om Guds rike, som kodifieras i detta avsnitt, är en ständig påminnelse för oss om vad denna trohet kan kosta. I vårt sammanhang är det mest likgiltighet som möter kyrkans erfarenhet av Kristus. Hur bemöter vi som kristna denna likgiltighet? Med anpassning eller med trohet som kan innebära en dom över likgiltigheten och därmed att de kristna gör sig obekväma i sin omgivning? Bilden av Stefanos som försvarslös vittnande under dess att han stenas fyller samma funktion av heroisk trohet i förkunnelsen om Jesus/Guds rike.
Observera att det kristna budskapet som det förstås av evangelisterna (men även av Paulus) inte är en upprepning av Lagen sammanfattade i det dubbla kärleksbudet eller den gyllene regeln. Budskapet handlar om människan Jesus som den av Gud utvalde att genomgå hela det mänskliga livsvillkoret från vaggan till graven och vidare till uppståndelse och därmed avslöja Guds framtid för sin älskade skapelse. Budskapet handlar om mysteriet liv, död och meningen som Gud har med att skapa människan till sin avbild. Det är inte moraliskt/etiskt utan existentiellt och ontologiskt!


База данных защищена авторским правом ©shkola.of.by 2016
звярнуцца да адміністрацыі

    Галоўная старонка