Morfologiska skillnader och parasitangrepp på Storspigg




Дата канвертавання20.04.2016
Памер6.74 Kb.
Morfologiska skillnader och parasitangrepp på Storspigg

(Gasterosteus aculeatus)

Storspiggen är spridd efter hela den svenska kusten och finns även i sjöar. Den utgör basföda för en rad andra fågel- och fiskarter. På vissa ställen kan den bli mycket talrik och lever i stim. Storspiggens diet är varierande med insekter, vattendjur och fiskägg. Fisken leker från mars till juni och ibland även så sent som till augusti. Hanen bygger ett bo och får en röd lekdräkt. Hanen försvarar äggen tills de har kläckts, vilket tar 4-27 dagar beroende på vattentemperaturen. Ynglen växer fort och kan leka efter ett år. Storspiggen blir fem till åtta centimeter och lever i tre till fyra år.

Flera studier visar att storspiggen uppvisar stora morfologiska variationer. I en sjö på Vancover island i Canada har två morfologier kunnat urskilljas, en planktivor form och en bentisk form. Den planktivora formen visade sig vara bättre lämpad för en diet av plankton. Med en långsmal kroppsform var den konkurrenskraftigare på den sortens föda. Den bentiska formen var kraftigare och bättre lämpad för att finna föda på botten.

Storspiggen är infekterad med en rad olika parasiter. Den utgör i vissa fall mellanvärd för parasiter då den har flera värdar i sin livscykel. Parasiter medför oftast en förändring av värddjuret, både i utseende och beteende, vilket gör den mer utsatt för predation. Storspiggen är ofta infekterad med bandmasken Schistocephalus solidus. Den förs via copepoder till spiggen och sedan slutligen till fiskätande simfågel som är den slutgiltiga värden. Storspiggen kan dra nytta av parasiten då copepoder som är infekterade blir lättare att fånga. Spiggen löper då en större risk att bli infekterad men eftersom spiggen lever så kort tid och kan leka efter ett år kan detta vara en livsstrategi.

Hur stor morfologisk skillnad är det på Storspiggpopulationerna?
Vad är det som skapar den morfologiska variationen?

I vilken utsträckning påverkas storspiggen av parasiten Schistocephalus solidus?


Tre lokaler användes: Fågelsundet i NO Uppland och två vid Barnensö i östra Uppland. De två lokalerna vid Barnensö ligger 2 kilometer från varandra och 8 mil från Fågelsundet. Totalt fångades 150 Storspiggar: 72 från fågelsundet, 68 från den ena lokalen vid Barnensö och 10 från den andra. Fiskarna fotades med digitalkamera för morfologisk analys och maginnehållet analyserades på diet och parasiter. Zooplankton och bottenfauna samlades in på lokalerna. De digitala bilderna användes för att få fram formförändringar.
Populationer på de tre lokalerna var morfologiska skillda från varandra och kunde särskilljas till 96 %, det vill säga av alla individer kunde man med 96 % säkerhet säga från vilken population den härrörde. Dieten visade sig ha störst påverkan på Storspiggen och kroppsformen var olika beroende på vilken föda den ätit. Detta tyder på att morfologin är sammankopplad med födoval hos Storspiggen. Spigg infekterad med bandmask hade formförändringar och var morfologiskt kopplad till en mer uppåtböjd kroppsform än spigg utan infektion. En uppåtböjd kroppsform är förknippat med en diet bestående av plankton. Storspiggen äter då mer copepoder och löper en större risk att bli infekterad av bandmasken. Totalt var 25 % av alla Storspiggar infekterad med Schistocephalus solidus och kunde utgöra så mycket som 35 % av den totala kroppsvikten.

Nichlas Dahlén

Handledare: Richard Svanbäck & Peter Eklöv

Examensarbete i biologi, 20 p, VT 2004

Institutionen för biologisk grundutbildning

Avdelningen för Limnologi



Uppsala Universitet


База данных защищена авторским правом ©shkola.of.by 2016
звярнуцца да адміністрацыі

    Галоўная старонка