Kommentarer till klassificeringen av den profundala bottenfaunan enl remissutgåvan 2007 och de gamla




Дата канвертавання25.04.2016
Памер33.6 Kb.
Kommentarer till klassificeringen av den profundala bottenfaunan enl remissutgåvan 2007 och de gamla (men ännu gällande) bedömningsgrunderna

Klassificeringen i de gamla bedömningsgrunderna (Rapport 4913) bygger på 2 sätt att tolka resultaten



  1. BQI

  2. O/C-index

I förslaget till nya bedömningsgrunder finns endast BQI med. Båda indexen har dock mycket stora brister. BQI bygger enbart på chironomider och det är alltför få arter som har ett artindex. Ett exempel på detta är Båven där antalet chironomider är mycket litet, men istället har man synnerligen oligotrofiindicerande ishavsrelikter som Mysis relicta och Pontoporeia affinis. Med de båda indexberäkningarna får ett resultat som pekar på mycket dåliga förhållanden medan det i själva verket är en god status. Indexen blir alltså synnerligen missvisande och jag anser att de helt ska förkastas i dessa sammanhang. Visst kan de fungera i vissa sjöar där man har gott om de ”rätta” chironomiderna, men de ställer till med mer problem än de gör nytta. Jag anser att man måste se till sjön som helhet och bedöma resultaten individuellt för varje sjö där man tar hänsyn till samtliga djurgrupper, sjöns morfologi mm.


Ser man till sjöarna som helhet så finns det kanske enstaka sjöar där indexen passar men i huvuddelen av sjöarna blir underlaget alldeles för tunt och det gör att jag tycker att dessa bör skrotas tills vi får se en omarbetning eller helst helt nya index där man tar hänsyn till en betydligt större del av underlagsmaterialet. Man bör ha med i stort sett samtliga djurgrupper, fördelning och totalantal samt även ta hänsyn till sjöns djup.
Den kanske allra viktigaste invändningen mot indexen som de nu ser ut är att man inte tar hänsyn till olika sjötyper i tillräckligt hög grad. Om man ser till Södermanland som till stor del är en jordbruksbyggd så får det mycket långtgående konsekvenser. Det är väldigt få sjöar som inte hamnar i klass 3-5 vilket innebär att man då ska sätt in åtgärder så de kvalar in i klass 1-2 om man ska följa vattendirektivet. De flesta av dessa sjöar är lerslättsjöar som är naturligt näringsrika även om de till stor del också har påverkats av mänsklig aktivitet. Man måste dock inse att det inte är möjligt att få dessa sjöar att bli klass 1-2 sjöar med nuvarande bedömningsgrunder. Det gäller både bottenfauna och plankton. Enligt mitt förmenande så måste det finnas en referensgrupp för just näringsrika sjöar där man accepterar att de är näringsrika men där det t.ex. inte får förekomma total syrebrist. I annat fall så kommer man att hamna i en helt omöjlig situation.
Klasserna har lite olika benämningar för olika index mm. Jag ger dem följande namn som väl egentligen är innebörden i de flesta av bedömningsgrunderna för näringsstatus.
Klass 1. Hyperoligotrof

Klass 2. Oligotrof

Klass 3. Mesotrof

Klass 4. Eutrof

Klass 5. Hypereutrof

Båven
Båven är en stor och morfologiskt tämligen komplex och intressant sjö. Sjöns maxdjup är 48 m (i alla fall det djupaste vi kunde hitta), men det är endast ett mycket litet område som är så djupt. Huvuddelen av sjön har ett djup som ligger runt 20 m. I den djupaste delen var oligocheterna helt dominerande, och det rörde sig om 3 arter Potamothrix hammoniesis, Psammoryctides barbatus och Tubifex tubifex. Det indikerar ansträngda syreförhållanden men det råder inte total syrebrist. Redan vid 40 m-nivån är dock läget helt annorlunda. Här utgör vitmärlan (Pontoporeia affinis) den dominerande arten även om oligochaeterna fortfarande är talrika. Sammansättningen visar att man har goda syreförhållanden på den här nivån. Vid 30m hittar man även Mysis relicta vilket ytterligare förbättrar statusen samtidigt som antalet oligochaeter minskar. Antalet chironomider är mycket lågt. Det är först vid 10m nivån som dessa börjar bli mer talrika. Sammantaget gör detta att de index som finns för profundalfaunan blir totalt missvisande och kan definitivt inte appliceras på Båven. Sjön är oligotrof men inte extremt näringsfattig utan har mer dragning åt det mesotrofa hållet.
Klassificering: oligotrof (klass 2).
Dunkern
Dunkern är betydligt mindre än Båven men är ändå mycket djup för att ligga i Södermanland. Maxdjupet var 38m. Antalet djur visar på en relativt låg bioproduktion. Oligocheter dominerade medan det fanns enstaka djur av Potoporeia affinis, Chaoborus flavicans och Chironomini. Det råder alltså inga större problem med syrehalten ens på detta djup. När det blir lite grundare ökar framför allt gruppen chironomini och på 20m-nivån Pontoporeia affinis och Tanytarsini.

Dunkern får betraktas som oligotrof med dragning åt mesotrofi. Låg biomassa och nästan inga eutrofa arter visar på goda förhållanden.


Klassificering: oligotrof (klass 2).
Valdemaren
Valdemaren har ett djup på ca 14m vilket är ungefär det djup som de flesta sjöarna i Sörmland har. I djupområdet var der en mycket kraftig dominans av tofsmyggan Chaoborus flavicans som räknades till över 8300 individ/m2.
Chaoborus sp. (tofsmygga)


För övrigt noterades få oligochaeter samt enstaka individ av Chionomus plumosus och Cetatopogonidae. Det här indikerar att man åtminstone tidvis har ansträngda syreförhållanden i det djupaste området. Chaoborus är dygnsmigrerande och uppehåller sig dagtid på bottensedimentet, men nattetid i pelagialen. Den kan mass-utvecklas i näringsrika förhållanden och dra nytta av svaga syrehalter i bottenskiktet för att undgå att bli fiskföda. Vid 8m minskar antalet Chaoborus medan Chironomus plumosus ökar.

Bottenfaunapopulationen består endast av eutrofiindikatorer och även om vi inte har någon total syrebrist så finns det övergödningsproblem. Valdemaren verkar dock jämförelsevis vara mera belastad av organiskt material än närsalter.
Klassificering: meso- till eutrof (klass 3-4)
Djulösjön/Forssjösjön
Djulösjön är relativt grund (8m) och har en profundalfauna som helt domineras av eutrofa arter. Precis som i Valdemaren så finns Chaoborus flavicans i mycket stora mängder (ca 4400 individ/m2. I övrigt hittar man tämligen rikligt med Chironomus plumosus, en del oligochaeter (mestadels Potamothrix hammoniensis) samt enstaka Ceratopogonidae och Tanypodinae. Vid 4 m minskar antalet Chaoborus kraftigt men i övrigt är det tämligen likartat. Bottenfaunans sammansättning visar alltså på en näringsrik miljö där syreförhållan-dena på de djupaste delarna kan vara ansträngda men där det knappast är någon total syrebrist. Sjön är ju inte heller så djup och ligger ganska vindexponerad så några riktigt långa skiktningsperioder är säkerligen ovanliga. Sjön är belastad av organiskt material och närsalter vilket innebär att den bör hamna i klass 4.
Klassificering: eutrof (klass 4).
Högsjön
Högsjön är 10m djup och bottenfaunan har en sammansättning som i mycket hög grad påminner om den vi fann i t.ex. Djulösjön.Chaoborus flavicans dominerar kraftigt i djupområdet (5800 individ/ m2). Av den egentliga bottenfaunan dominerar Chironomus plumosus med ca 300 individ/ m2. Dessa är ju relativt stora och torde utgöra huvuddelen av biomassan. I övrigt finner man oligochaeter (Potamothrix hammoniensis) samt ett mindre antal av framför allt Ceratopogonidae och Tanypodinae. Sammantaget visar resultaten på en näringsrik miljö men där det ändå inte blir totalt syrefritt i bottenvattnet.
Klassificering: meso- till eutrof (klass 3-4).
Kolsnaren
Kolsnaren ligger nedströms Vingåker och har under lång tid fungerat som recipient för avloppsvatten från kommunen. På 14m-nivån fanns stora mängder Chaoborus flavicans (6200 individ/ m2. Chironomus plumosus var också talrik och noterades för ca 230 individ/m2 på 14m djup och ökade till 550 vid 9m. Här fanns något flera arter än i Högsjön men i övrigt var förhållandena likartade. Det som skiljer mest är kanske de enstaka individerna av Orthocladinae som upptäcktes både på 9 och 14 m. Orthocladinae har klart större syrekrav än





Chironomus plumosus (fjädermygga)

gruppen chironomini. Kolsnaren är klart eutrof men syrenivåerna i bottenvattnet klarar sig ändå relativt hyggligt.



Sammantaget ger detta bilden av en eutrof sjö med belastning av organiskt material och närsalter men att det ändå inte är kris för syrenivåerna.
Klassificering: eutrof (klass 4).
Öljaren
Chironomus plumosus är definitivt karaktärsorganismen i Öljarens profundal. Öljaren är ytmässigt ganska stor men djupet är bara 10m. Det är anledningen till att man inte har syrebrist i bottenvattnet. Faktiskt så hittar man enstaka Tanytarsus sp som kräver tämligen goda syreförhållanden. Bottenfaunans sammansättning indikerar annars definitivt eutrofa förhållanden med då främst den höga abundansen av Ch. plumosus men även Potamothrix hammoniensis och Psammoryctides barbatus. Öljaren är en typisk lerslättssjö, vilket inga åtgärder i världen kan ändra på. Det gör att man återigen blir mycket betänksam när det gäller bedömningsgrunderna. Det borde definitivt finnas en referensgrupp för den typen av sjöar. Öljaren är riktigt näringsrik och skulle därför hamna i klass 4-5, men klarar ändå att syresätta bottenvattnet.
Klassificering: eutrof (klass 5)
Visnaren
Bottenfaunans artsammansättning i Visnaren påminner i hög grad om den man fann i Öljaren, men de inbördes relationerna är något annorlunda. Visnaren är både mindre och grundare än Öljaren, och på 7 m dominerade Chaoborus flavicans kraftigt. Dessa utgjorde 2740 individ/m2 av den totala abundansen på 3270. Av de resterande drygt 600 individ/m2 noterades Chironomus plumosus för 275, medan övriga var oligochaeter, ceratopogonider och fjädermyggor från fam. Tanypodinae. Bioproduktionen är inte alls lika stor som i Öljaren och syresituationen är hygglig med tanke på att enstaka individ från gruppen Tanytarsini påträffades annars var det enbart eutrofa arter i bottenfaunasamhället. Trots den måttliga biomassan måste Visnaren betraktas som en klart eutrof sjö och bör ligga i klass 4-5.
Klassificering: eutrof (klass 4).
Fläten
Fläten är en humös skogssjö med ett djup på 15 m. Sjön ligger relativt vindskyddad. Och är tämligen smal och flikig. I djupområdet dominerade Chaoborus flavicans mycket kraftigt medan den egentliga bottenfaunan visade mycket låga abundanstal. Sjöbotten har en tämligen låg bioproduktion vilket också syns på proverna från de grundare provplatserna. Det är dock lite förvånande att man inte fann t.ex. fjädermyggfamiljerna Tanytarsini och Orthocladinae vilket vore logiskt i en sjö som Fläten. Det organiska innehållet är inte obetydligt men består främst av humusämnen vilket också syns på vattnets färgvärden. Sjön ger ett oligotroft intryck men där den ganska höga humushalten ger ett relativt högt organiskt innehåll.
Klassificering: humös och oligotrof (klass 2)


Hunn
Hunn har en låg biomassa för den egentliga bottenfaunan d.v.s. exklusive Chaoborus. På 18 m djup utgjorde Chaoborus 90% av abundansen medan det i övrigt fann 7 ytterligare taxa men med låg individtäthet. På grundare nivåer sjönk abundansen för Chaoborus högst påtagligt, men abundansen för övriga arter var fortfarande låg. Hunn är alltså en sjö med liten bioproduktion i bottensedimentet och sjön måste anses vara oligotrof. Hunn är relativt humös men inte i lika hög grad som Fläten.
Klassificering: oligotrof (klass 2).
Östjuten
Östjuten har ungefär samma vattenfärg som Hunn d.v.s. innehållet av humus är ungefär lika stort. Östjuten är lite grundare med ett djup på 15 m. I djupområdet dominerar Chaoborus flavicans helt och hållet med hela 97% av abundansen. I övrigt noterades några tubificider och Chironomus plumosus som antyder artmässigt indikerar näringsrika förhållanden. Abundansen var dock låg vilket visar att bioproduktionen är låg men det verkar som syreförhållandena ibland kan var ansträngda. Det organiska innehållet i form av humusämnen kan spela in i det sammanhanget liksom att sjön ligger tämligen vindskyddad vilket gör att man kan få långa skiktningsperioder. Sjön är humös och har relativt stor biomassa av Gonystomum semen (alg) som tidvis också kan bidra till syretäring i bottenvattnet när dessa bryts ned.
Klassificering: humös och oligotrof (klass 2)
Tisnaren
Tisnaren är 23 m djup och ligger i den sydvästra delen av Södermanland och i norra Östergöt-land. Största tillflödet kommer från sjön Hunn och rinner in vid Hävla. Tisnaren är ytmässigt relativ stor. Maxdjupet ligger i den norra delen i närheten av Lyttersta.

Bottenfaunan i djupområdet domineras av Chaoborus med 1440 individ/m2 av totalt 1700. I övrigt hittar man ett fåtal oligochaeter samt en del chironomider framför allt Chironomus thummi. Bioproduktionen på bottnarna är låg. På de grundare provpunkterna fanns både Tanytasini och Orthocladinae samt även en dagsländelarv (Caenis). Bottenfaunans sammansättning och abundans visar på oligotrofa förhållanden.


Klassificering: oligotrof (klass 2)
Sibbofjärden
Sibbofjärden har brackvatteninslag och är därmed lite speciell. Det största funna djupet var 10 m och där fanns enbart den dygnsmigrerande tofsmyggan Chaoborus flavicans. Den egentliga bottenfaunan saknades här. Vid provtagningen noterades att sedimentet hade svarta inslag och luktade svavelväte. Det innebär alltså att det råder syrebrist i de djupare delarna. Vid 7 m var syresituationen klart bättre och här dominerar Chironomus plumosus kraftigt vilket antyder eutrofa förhållanden. Sibbofjärdens botten visar alltså på klart eutrofa förhållanden och syrebristen kvalificerar den till klass 5.

Klassificering: eutrof med syrefria bottnar (klass 5).



Långhalsen, Torpfjärden
Långhalsen är en morfologiskt komplicerad sjö som består av flera nästan avgränsade bassänger. Torpfjärden är förmodligen den djupaste av dessa med sina 16m.

I djupområdet (16m) var det en massutveckling av Chaoborus flavicans med nästan 9400 individ/m2, vilket är den största mängden som påträffats bland de 20 sjöar som analyserats. I övrigt hittades endast eutrofiindikerande arter som Potamothrix hammoniensis och Chironomus plumosus. Det verkar dock inte bli total syrebrist även om syreförhållandena ibland kan vara ansträngda. Torpfjärden är påtagligt eutrof men inte hypereutrof.


Klassificering: eutrof (klass 4)
Yngaren
Yngaren är något djupare med sina 18m än Torpfjärden (16m). Artsammansättningen är också tämligen lika i de båda sjöarna men man har inte alls samma massutveckling av Chaoborus som i Torpffjärden. Här ligger abundansen på dryga 1000 individ/m2, vilket bara är drygt 10 % av motsvarande abundans i Torpfjärden. I Yngaren är abundansen av Potamothrix hammoniensis och Chironomus plumosus klart högre. Det finns enbart eutrofiindikatorer i den profundala faunan, men inget tyder på total syrebrist.
Klassificering : eutrof (klass 4)
Nedingen
Nedingen är endast ca 5m djup. Den ligger norr om Skebokvarn och avrinner mot Båven.

Bottenfaunan domineras av Chaoborus flavicans och Ceratopognidae (svidknott). I övrigt påträffades främst eutrofa arter som Chironomus plumosus och Potamothrix hammoniensis. Abundansen hos de senare var ändå tämligen låg, Ceratopogonidae närmade sig 1000 individ/m2, vilket man inte sett i någon av de andra sjöarna. Den totala abundansen var ändå inte särskilt hög för en grund slättsjö. Bottenskikten verkar väl ventilerade vilket också är väntat med tanke på det ringa djupet.


Klassificering: eutrof (klass 4)

Runnviken
Runnviken ligger i Svärtaåns avrinningsområde och sjön är ca 11 m djup. På det djupet var det en formidabel massutveckling av Chaoborus flavicans med över 15000 individ/m2. I övrigt noterades eutrofiindikatorer som Chironomus plumosus och Potamothrix hammoniensis. Syreförhållandena verkar vara tämligen ansträngda under stagnationsperioder-na vilket gynnar Chaoborus, men det verkar ändå inte vara helt syrefritt. Sjön är klart eutrof och man kan se risker till att den blir hypereutrof.
Klassificering: eutrof (klass 4)
Storsjön
Storsjön som ligger i Trosaåns avrinningsområde vid Björnlunda är också 11m djup. På den nivån fanns i stort sett enbart Chaoborus flavicans. Det tyder på att man tidvis har syrefria bottnar. Även på 8 m nivån verkar syrehalten vara knapp emellanåt och det var synnerligen få arter och individ förutom C flavicans. .
Sammanfattar man dessa resultat så borde Storsjön hamna i klass 4-5.
Klassificering: eutrof – hypereutrof (klass 4-5)

Långsjön
Långsjön ligger också i Trosaåns avrinningsområde. Sjön är 26m djup och alltså klart djupare än grannen Storsjön. Chaoborus är tämligen talrika (ca 1500 individ/m2) men långtifrån vad man hittade i Storsjön och Runnviken. Dessutom finns det flera andra arter. Av dessa är huvuddelen eutrofiindikatorer, men det är en betydligt jämnare fördelning mellan arter och grupper. Antalet oligochaeter är också förhållandevis litet och den totala abundansen visar att bioproduktionen är måttlig.
Klassificering: mesotrof med dragning åt eutrofi (klass 3).


База данных защищена авторским правом ©shkola.of.by 2016
звярнуцца да адміністрацыі

    Галоўная старонка