Karin Kellström Projektarbete Svamptoxikologi vt 2005 Umeå Innehållsförteckning Sida Inledning 3




Дата канвертавання25.04.2016
Памер46.46 Kb.


UMEÅ UNIVERSITET
Institutionen för ekologi,

miljö och geovetenskap


Svamptoxikologi 5 p

Mysteriet


PLUGGSKIVLINGEN
Paxillus involutus
och
paxillussyndromet




Karin Kellström

Projektarbete

Svamptoxikologi VT 2005

Umeå


Innehållsförteckning Sida
Inledning 3

  • Bakgrund 3

  • Många frågor kan ställas 3

Beskrivning av vanlig pluggskivling Paxillus involutus 3


Förgiftningsbild / symtom / syndrom 4



  • Gastroenterit-syndrom 4

  • Paxillussyndrom 4

Giftämnen och verkningsmekanismer, behandling 5



  • Mag- och tarmretande ämnen 5

  • Allergiframkallande ämnen 5

  • Anafylaktisk chock 5

  • Behandling 6

Paxillussyndromet och andra svampar 6


Rapporterade förgiftningsfall 6
Uppgifter om den vanliga pluggskivlingens ätlighet och

giftighet i äldre och nyare svenska svamphandböcker 7


Diskussion 8
Källförteckning 9

Inledning


Bakgrund

Hur kommer det sig att en av våra vanligaste storsvampar, den allmänna eller vanliga plugg-skivlingen Paxillus involutus (paxillus = liten plugg eller pinne och involutus = inrullad), som ansetts vara ätbar i så många år plötsligt visade sig vara livsfarlig? Så sent som 1973 skriver Jakob och Morten Lange i sin bok ”Svampflora” att pluggskivlingen är ätlig men i rått tillstånd giftig!1 I Nordisk familjebok från 1931 står det om pluggskivlingen att den är ofarlig men knappast smaklig. Andra omdömen i äldre litteratur har t ex varit ätlig men föga njutbar.


I Sverige har den allmänna pluggskivlingen aldrig haft något större värde som matsvamp men däremot har man på kontinenten värderat den som en bra matsvamp och många invandrare lever fortfarande med denna kunskap om pluggskivlingen. Det är också på kontinenten som de svåraste förgiftningsfallen inträffat.2 Den allvarligaste förgiftningsformen som kan inträffa efter förtäring av vanlig pluggskivling kallas paxillus-syndromet.
Många frågor kan ställas:

  • Är vanlig pluggskivling farlig för alla eller är det människor med vissa specifika egenskaper som drabbas eller i någon speciell situation eller kombination av födoämnen?

  • Gäller risken att drabbas av paxillus-syndromet även efter förtäring av andra svampar än vanlig pluggskivling och/eller av närbesläktade svampar?

  • Finns det olika arter av vanlig pluggskivling eller är det en speciell kombination av t ex symbios med andra växter som framkallar syndromet?

  • Är svampen endast en förmedlare av gift från en annan organism eller från en speciell jordmån.?

  • Beror de många förgiftningsfallen under 1900-talet och senare på förändringar i miljön?

  • Har man kunnat identifiera det eller de ämnen som orsakar paxillus-syndromet respektive de ämnen som ger symptomen från mag- tarmkanalen?

  • Hur många kända fall av paxillus-syndromet finns det i Sverige? i Europa? i hela världen?

  • Hur många av dessa fall har haft dödlig utgång?

  • Vad händer i kroppen?

  • När insåg man första gången sambandet mellan paxillus-syndromet och pluggskivlingen?

I den här uppsatsen ska jag försöka ge svar på några av dessa frågor genom att studera dels tillgänglig svamp- och toxikologilitteratur, gammal som ny, dels se om nya rön och forskningsresultat kan hittas på internet eller på annat sätt.

Beskrivning av vanlig pluggskivling Paxillus involutus
Kännetecken

Hatt 5 -12 cm, gulbrun med olivnyans som ung, blir småningom nöt- eller snusbrun, klibbig i mitten vid väta, finluden helt och hållet, framför allt i kanten som länge förblir rullad, senare slät. Fot 75 x 8 -12 mm med färg som hatten, blir mörkbrun med åldern eller vid tryck. Kött blekt ockrafärgat i hatten, gulbrunt i foten, mörknar i snittytor. Smak syrlig, lukt svampaktig. Lameller nedlöpande täta, först blekt ockrafärgade, senare gulbruna, vid tryck smutsigt mörk-bruna. Sporavtryck siennafärgat. Sporer elliptiska, 8 -10 x 5 - 6µ.3 Med järnsulfat färgas köttet grönt och med anilin först guldgult därefter orange.4 Arten är en skivling men systematiskt hör den till sopparna. Skivorna har den egenheten att om man trycker till dem med ett finger så blir de kvar i tilltryckt läge. Man kan även med kniv lösgöra skivorna sammanhängande från hatten. De här två egenheterna gäller bara för arter inom pluggskivlingssläktet.5


Förekomst och ekologi

Pluggskivlingen är mycket vanlig i större delen av landet och finns ända uppe i det subalpina björkbältet. Växer i stora grupper och kan vissa perioder fullkomligt dominera svampfloran i markerna. Finns både i lövskog, barrskog och parker. Särskilt vanlig nära björkar och där marken rörts om, t ex vid rotvältor.6 Den förefaller att öka i förekomst i takt med försur-ningen.7 Enligt Bo Nyhlén i ”Svampar i skog och mark” är allmän pluggskivling sannolikt vår allmännaste storsvamp och förkommer under augusti – oktober i praktiskt taget samtliga växtmiljöer från näringsfattigaste sandförna till näringsrikaste mulljord.8 En förklaring till den allmänna utbredningen kan vara att det rör sig om flera svårskilda arter, en del endast förnanedbrytande, växer t ex på multnande ved och myrstackar, andra mykorrhizabildande.9


Pluggskivlingen kan bilda mykorrhiza med flera olika träd. I en avhandling av Samuel Mari vid SLU har visats att granplantor som fick bilda mykorrhiza med vanlig pluggskivling fyrdubblade sin höjdtillväxt.10

Förgiftningsbild/symtom/syndrom


Syndrom = symtomkomplex, en grupp sjukdomssymtom som hör ihop och som uppträder tillsammans hos en och samma patient mer frekvent än som kan förklaras av slumpen.11
Gastroenterit-syndrom.

Man har länge känt till att pluggskivling hos de flesta ger kraftiga förgiftningssymptom från matsmältningsorganen. Inom 1-3 timmar uppträder buksmärtor, kräkningar och diarré. Det hela varar i 1-4 dygn. Efter förvällning eller genom stekning är svampen vanligen ofarlig, men det har under de senaste decennierna inträffat flera allvarliga förgiftningsfall även när svampen varit väl tillagad.12


Paxillus-syndrom.

Syndromet handlar om symtom från cirkulationssystemet såsom blodtrycksfall, svag och snabb puls, yrsel, synrubbningar och medvetslöshet. Anmärkningsvärt är att bara enstaka personer blir förgiftade och då efter att tidigare ha ätit svampen utan att känna obehag. Symptomen kommer oftast direkt efter måltiden.13 Paxillus-syndromet får närmast betraktas som en födoämnesallergi. Vid en allergisk reaktion kan lever- och njurpåverkan samt hemolys (sönderfall av röda blodkroppar) tillstöta. Sekundärt härtill kan störningar i njurfunktionen utvecklas. De allvarligaste förgiftningsfallen, alltså även med dödlig utgång, har inträffat i Mellaneuropa.14

Giftämnen och verkningsmekanismer, behandling
Mag- och tarmretande ämnen.

Att man blir sjuk redan första gången med den råa svampen tyder på att det rör sig om primära toxiner i svampen och inte en individuell allergisk reaktion på ämnen som i sig själva inte är giftiga. Varför vissa personer drabbas av förgiftning vet men inte. Men det är ett känt fenomen att toleransen för specifika giftiga ämnen kan variera starkt från person till person. De primära giftämnena verkar vara termolabila (värmekänsliga) och flyktiga eftersom förvällning och stekning förhindrar giftverkan.15


Allergiframkallande ämnen.

Utöver detta innehåller vanlig pluggskivling särskilt aktiva beståndsdelar som kan sensibi-lisera (utveckla en överkänslighet mot ett ämne) mottagliga individer, vilket leder till den all-varligare förgiftningsbilden med cirkulationsstörningar. Det faktum att bara en del personer får sådana symptom och då först efter upprepade måltider på svampen, tillsammans med symptomens art och snabba uppträdande tyder på en allergisk verkningsmekanism. De allergi-framkallande beståndsdelarna går inte att koka ur och finns både i rå och i tillagad svamp. Ämnena tas upp i kroppen och verkar som antigener för kroppens immunapparat. Ett antigen är ett främmande ämne som framkallar en reaktion från immunförsvaret. Det bildas antigen-antikropp-komplex som binds vid de röda blodkropparna och förstör dessa (hemolys). Vidare ser det ut som om komplexen ger toxisk leverskada. Så småningom utvecklas tecken på cirkulationskollaps, njurskada och medvetslöshet, eventuellt njursvikt och död. Obduktion har visat en kraftig anhopning av blod i bukorgan som tarmkanal, lever, njurar och mjälte, sådan som man kan se vid allvarliga allergiska reaktioner med inverkan på cirkulationssystemet.16


Man har funnit ett protein, involutin, i extrakt från pluggskivling som man misstänker vara det eller ett av de allergiframkallande ämnena. Antikroppar mot detta ämne har hittats hos ett flertal patienter med akut paxillus-syndrom.17
Försök har gjorts på mänskliga celler med olika sorts extrakt från färska pluggskivlingar för att se effekten på cellernas livsduglighet. Det visade sig att vattenextrakt inte påverkade cellerna alls, butanolextraktet reducerade livskraften med 30–40 % vid den högsta koncentrationen som testades och att etyl-acetatextraktet var giftigt för cellerna i proportion till koncentrationen. Det visade sig även att gifterna inte påverkades av värme eller syra.18

Anafylaktisk chock.

Paxillus-syndromet kan även beskrivas som en s k anafylaktisk chock som är mest känd i samband med pollenallergi, en livshotande överkänslighetsreaktion som ger svåra kramper, blodtryckssänkning mm. Den bakomliggande orsaken är immunologisk, dvs beror på immun-försvaret. Symtomen på en allergisk reaktion visar sig inte första gången man kommer i kon-takt med ämnet utan först vid upprepad kontakt. Att på detta sätt ha utvecklat en överkänslig-het mot ett ämne kallas att man är sensibiliserad för ämnet. På grund av sensibiliseringen rea-gerar allergikernas immunförsvar kraftigare än normalt på antigener. Allergier är inte ärftliga utan måste förvärvas. Däremot är förmågan att utveckla vissa typer av allergier ärftlig.19


Behandling

Behandlingen av paxillus-syndromet är endast livsuppehållande och inkluderar hemoperfusion (metod för att avlägsna giftiga ämnen ur blodet med hjälp av filter som innehåller aktivt kol) och hemodialys (dialys med konstgjord njure). Dödsfall är ovanliga.20

Paxillus-syndromet och andra svampar
Paxillus-syndromet kan även följa efter konsumtion av många andra vanliga men ”oätliga” svamparter t ex eldsopp Boletus luridus och klumpfotad (mörk) trattskivling Clitócybe clávipes (el. cláviceps?) (eng. Alcohol Funnel Cap).21 Om paxillus-syndromet även kan följa efter förtäring av den svartfotade pluggskivlingen (Paxillus (el. Tapinella) atrotomentosus) är osäkert, Olle Persson m fl skriver 1984 i boken ”Matsvampar och svampmat” att allergiska reaktioner liknande dem som kan följa efter förtäring av den allmänna pluggskivlingen inte är kända, men 20 år senare, 2004, kan man i Bonniers svampbok läsa att den bör undvikas då den eventuellt kan ge samma skador som den allmänna pluggskivlingen.
Uppgifter om att andra närbesläktade svampar såsom alpluggskivling Paxillus rubicundulus,

källarkantarell Paxillus (el.Tapinella) panuides eller falsk kantarell Hygorphoropsis aurantiaca, skulle kunna framkalla liknande allergiska reaktioner har jag inte hittat men kan ju heller inte uteslutas. Dessa svampar betraktas ju inte som några matsvampar.


En mycket oroande uppgift finns i en artikel skriven av R. Flammer 1985 om att paxillus-syndromet orsakats av smörsopp, Suillus luteus.22

Rapporterade förgiftningsfall


Till giftinformationscentralen har sedan 1969 rapporterats 10 fall av paxillusförgiftning varav 5 rapporterades under 70-talet och endast 2 under 90-talet. Inget av dessa fall har varit av allergisk karaktär, inget fall har orsakat dödsfall. Giftinformationscentralen har dock ingen heltäckande statistik på antalet svampförgiftningar i landet utan bara de fall då de blivit kontaktade av sjukvården.23
Uppgifter om antal förgiftningsfall i Europa och övriga välden har jag inte hittat men av tillgänglig svamplitteratur kan utläsas att de flesta och de allvarligaste förgiftningsfallen orsakade av pluggskivling har inträffat i Mellaneuropa. Man kan också se att antalet allvarliga och dödliga svampförgiftningar överhuvudtaget ökat sedan 1950-talet om man ser till hela världen.24

Uppgifter om den vanliga pluggskivlingens ätlighet och giftighet i ett urval äldre och nyare svenska svamphandböcker.



Kronologisk ordning.


  • 1901, Dr. M. A. Lindblads Svampbok: Pluggskivlingar, Paxiller (Paxillus), ätliga, men icke synnerligen goda.

  • 1913, A.V. Lönngren, Nordisk svampbok, fjärde upplagan: Pluggsvamp, Allmänna pluggsvampen, kan användas efter förvällning.

  • 1933, E. Ingelström, Nordisk Familjeboks Svampbok. På sidan 15 rekommenderas bl a pluggskivlingar att sockersaltas. Sidan 30: Lämplig som blandsvamp, konserveras nedsaltad eller marinerad.

  • 1940, Växternas liv, redigerad av Carl Skottsberg. Ätlig – står nära Boletus.

  • 1945, John Axel Nannfeldt och Einar du Rietz, Vilda växter i Norden. Ätlig. Samma text återfinns i andra reviderade upplagan 1952.

  • 1947, A.-B Aristospel – Stockholm, granskad av Hugo Stelin,Svampplockarens A och O, andra upplagan. Förvälles ej, hatten lämplig som biffstek.

  • 1949, Björn Ursing, Svenska växter i text och bild. Ätlig.

  • 1951, Ulf Almrot, Svampboken.Ätlig. Endast unga exemplar tillvaratas och därvid kan hela svampen användas. Lämplig i blandsvamp och enbart som stekt.

  • 1952, Bengt Cortin, Första svampboken. Ätlig.

  • 1968, Bengt Cortin, Svampar i färg. Bör användas som steksvamp. Bäst mald och blandad med kött – ger då utmärkta köttbullar. Innehåller oxalsyra och är därför för njursjuka direkt skadlig. Absolut ej någon råkostsvamp. Ej heller duglig för nedsaltning

  • 1968, Björn Ursing, Svenska växter i text och bild. Samma uppgifter som 1949: ätlig.

  • 1978, Andreas Neuner, Svampar. Det har visat sig att den ibland kan orsaka allvarliga förgiftningar och t o m dödsfall. Troligen är det fråga om ett gift som förstörs vid ordentlig kokning eller stekning, men då pluggskivlingen ändå inte är någon bättre matsvamp avråds bestämt från att äta den.

  • 1979, Svampar i naturen, Sven Nilsson, Olle Persson, Bo Mossberg. Giftig. Råa eller otillräckligt avkokade svampar har orsakat svåra förgiftningar i Mellaneuropa. Upprepad förtäring har t o m orsakat dödsfall.

  • 1980, Konsumentverket, Svamp – gott? nyttigt? giftigt?: Arten anses som enstjärnig i de flesta svampböcker skrivna före 1950. Idag vet vi att den är giftig.

  • 1984, Olle Persson, Marguerite Walfridson, Bo Mossberg, Matsvampar och svampmat. Som rå eller efter upprepad förtäring är den giftig varför den överhuvudtaget inte bör ätas. 1989, I. L. Egeland, S. Myhr, Svampboken: Giftet lagras upp i kroppen och kan orsaka allergisk reaktion. Inget dödsfall i Norden, flera i Mellaneuropa.

  • 1991, ICA Bokförlag, Svampguide i fickformat: Det har dock registrerats många allvarliga förgiftningar med diarré och kräkningar särskilt när den ätits rå eller för dåligt genomstekt. I Mellaneuropa har flera dödsfall inträffat efter användning av denna svamp p g a starka allergiska reaktioner.

  • 1994, M. Bon, O. Andersson, Svampar – en fälthandbok: Giftig.

  • 2004, H. Knudsen, J Petersen, Bonniers Svampbok: Giftig. Anger att även sammetsfotad pluggskivling bör undvikas då den eventuellt kan ge samma skador som den allmänna pluggskivlingen.

Diskussion
Det är anmärkningsvärt att svampböckerna så länge anger att pluggskivlingen är ätlig fastän man känt till dess giftighet sedan åtminstone 1940-talet. I en artikel publicerad i CZECH MYCOLOGI 1995 ger författaren Pohle en återblick på problemet. Han skriver att i mykologisk litteratur tryckt före 1970 anges pluggskivlingen som en välsmakande ätlig svamp. Enda villkoret för att undvika förgiftning med mag- och tarmsymtom var att förstöra värmelabila gifter genom att upphetta svampen under minst 20 minuter. Trots att svampen var upphettad tillräckligt länge ökade mellan 1940 och 1960 antalet allvarliga förgiftningar orsakade av Paxillus involutus. Den tyska mykologen J. Schaffer dog t ex efter att ha ätit pluggskivling medan alla andra deltagare i måltiden inte visade något tecken på förgiftning. Av rapporterade svampförgiftningar mellan 1961 och 1989 i Västtyskland ökade antalet förgiftningar orsakade av pluggskivling fram till 1976. Efter en upplysningsaktion 1976 minskade antalet förgiftningar.25
Lönngren skriver 1913 att den allmänna pluggskivlingen är ätlig efter förvällning. Övrig litteratur som jag studerat både före och efter detta år fram till år 1968 anger pluggskivlingen som ätlig utan detta förbehåll eller att den inte ska ätas rå. Efter 1978 kommer mer allmänt in att den är ätlig efter förvällning och inte förrän 1979 nämns att de svåra förgiftningsfallen uppkommer efter upprepad förtäring. 1989 skriver Egeland och Myhr i ”Svampboken” att giftet lagras upp i kroppen. I en artikel publicerad1986 nämns proteinet involutin som den antigen som sannolikt förorsakar de allergiska reaktionerna.26
Att man alltså inte tidigare har observerat sambandet mellan de allergiska reaktionerna och pluggskivlingen kan bero på just det faktum att man ätit svampen tidigare och att alla inte blev sjuka och därför inte kopplade besvären till förtäring av pluggskivlingen. Att inga allvarliga förgiftningsfall inträffat i Sverige beror sannolikt på att pluggskivling aldrig varit någon populär matsvamp här.
Någon statistik beträffande växtplatser har inte hittats vilket gör det omöjligt att dra några slutsatser om det t ex kan vara olika arter av pluggskivling som kan orsaka olika typer av besvär. Att olika människor drabbas olika kan bero på olikheter i vår ärftliga förmåga att utveckla allergier och att tolerera giftiga ämnen. Eftersom antigenet tycks vara både termostabilt och inte påverkas av syra så kan man även anta att det inte är någon speciell kombination av födoämnen som medverkar till förgiftningarna.

Förändringar i miljön, en ökad försurning, kan ha bidragit till en ökad förekomst av pluggskivling som i sin tur medfört att den under 1950-1975 hittades och plockades mer än tidigare.


Varför plockar och äter man pluggskivling? Är den god? Smaken har beskrivits på olika sätt till exempel syrlig, något fruktliknande, mild eller föga njutbar. Kan det vara för att den har en fast men mjuk konsistens som gör att den känns ”matig” och lätt att använda för att dryga ut maten? Som framgår av sammanställningen av svamplitteratur finns ett flertal förslag på hur man kan anrätta svampen. Troligtvis var den en populär svamp under tidigt 1900-tal helt enkelt för att den var så vanlig. Säkert förekom allvarliga förgiftningsfall även tidigare men man hade inte upptäckt sambanden.
Uppgiften om att smörsopp har orsakat paxillussyndom är intressant men oroande. Kan det vara en enstaka allergisk reaktion? Är det så att nästan alla svampar i mer eller mindre grad innehåller ämnen som hos känsliga personer och efter upprepad förtäring kan orsaka anafylaktisk chock?

Källförteckning




  1. Jakob o Morten Lange: Svampflora. (1973)

  2. Hans Persson, Pelle Holmberg, Hans Marklund, Siv Muskos: Giftsvampar och svampgifter. (1990)

  3. Norstedts Stora Svampbok. (1982)

  4. Gro Gulden, Trond Schumacher: Giftiga svampar och svampförgiftningar. (1980)

  5. Klas Jaederfeldt: Några sätt att avliva svärmor. www.jaederfeldt.com/klas/mormor.htm 2005-03-08.

  6. Bo Nylén, Svampar i skog och mark. (1989)

  7. Samuel Mari, SLU (2002). http://projkat.slu.se/SafiriDokument/245.htm 2005-03-08.

  8. Nationalencyklopedien, band 17. (1995)

  9. James H Diaz: Syndromic diagnosis and management of confirmed mushroom poisonings. Crit Care Med 2005 Vol 33, no 2, sid 429. Referens till: Winkelmann, Stangel, Schedel: Severe hemolysis caused by antibodies against the mushroom Paxillus involutus and its therapy by plasma exchange. (1986)

  10. Habtemariam S, Toxicon; 34 (6). 1966. http://toxnet.nlm.nih.gov/cgi-bin/sis/search/f?./temp/ 2005-04.27.

  11. Birgersson, Sterner, Zimerson: Kemiska hälsorisker, sid 175-177. (1999)

  12. James H Diaz: Syndromic diagnosis and management of confirmed mushroom poisonings. Crit Care Med 2005 Vol 33, no 2.

  13. R. Flammer: Das Paxillussyndrom: Immunhämolyse nach wiederholtem Pilzgenuss. Rundschau Med. (PRAXIS) 74, nr 37 (1985) sid 997-999.

  14. Giftinformationscentralen, e-mail 2005-05-09.

  15. Pohle W: Paxillus involutus – A dangerous mushroom? CZECH MYCOLOGY; 48 (1) 1995, 31-38. http://toxnet.nlm.nih.gov/cgi-bin/sis/search/f?./temp/ 2005-04.27.




1 1, sidan 182

2 2, sidan 48

3 3, sidan 142

4 4, sidan 45

5 5

6 4, sidan45

7 5

8 6, sidan 136

9 2, sidan 48

10 7

11 8, sidan 589

12 4, sidan 46

13 4, sidan 46

14 2

15 4, sidan 46

16 4, sidan 47

17 9

18 10

19 11

20 12, sid 429

21 12, sid 429

22 13

23 14

24 12, sid 419

25 15

26 9



База данных защищена авторским правом ©shkola.of.by 2016
звярнуцца да адміністрацыі

    Галоўная старонка