Den Helige Trifons ortodoxa församling




Дата канвертавання30.04.2016
Памер17.67 Kb.
Förslag till namn för en ortodox församling i Norrbottens län som "Den Helige Trifons ortodoxa församling". Skälen till detta är flera och man kan nämna här några.
Den Heliga Trifon är ett i norra Finland och nordvästra Ryssland mycket känt och vördat helgon. Han brukar kallas "samernas upplysare" och anses vara den som kristnat samer och övrig befolkning, österifrån, redan under 1500-talet. Västerifrån kom kristnandet 200 år senare genom Thomas von Westen.
Den Helige Trifon levde och verkade i Nordvästra Ryssland fram till sin död. Han grundade kloster och olika kyrkobyggnader på flera orter och ombesörjde att människor döptes och fick tillgång till präster. Under tider av nöd visade han socialt ansvar och förmåga att organisera hjälp till den svältande befolkningen i norr.
Området inom vilket Den Helige Trifon verkade har under århundradenas lopp haft stor betydelse, inte bara för Nordvästryssland, utan även för Nordfinland och norra Sverige. Området har beroende på politiska och andra orsaker periodvis beskattats av Ryssland, Norge och Sverige. Vid Tiden för Den Helige Trifons levnad inföll en sådan period. Även under senare tid har området haft anknytning till Sverige genom industriell verksamhet och annat.
Befolkningen i Norrbottens län har av tradition känt större samhörighet med människor bosatta öster och väster om oss än med befolkningen söder om oss. Befolkningen i Norrbottens län har ett betydligt mer blandat genetiskt ursprung än befolkningen i mellersta och södra Sverige.
Vi har inte haft adel eller andra "herrar" och har en utvecklad känsla för gemenskap och samarbete på lokal nivå.
I Norrbottens län finns en stor del av Sveriges samiska befolkning, vilken dock i huvudsak är luthersk. Genom samernas traditionella gränsöverskridande kontakter och sammanhållningen inom den samiska folkgruppen kan man även finna att det föreslagna namnet på en ortodox församling i Norrbottens län är relevant.
Något om Den Helige Trifon av Petsamo (Petjenga), mm.
Genom grundandet av klostret i Radonesh (Sergei Posad) startade Den Helige Sergei av Radonesh (död 1392) en monastisk "våg" med inspiration från den egyptiska öknen. Under hans livstid grundade han och hans disciplar mer än 50 kloster och efter hans död ytterligare 50. Klostren grundades på öde platser och förlades norr, nordost och nordväst om Moskva. Bland de kloster som grundades och som växte sig stora och blev mäktiga samhällsfaktorer kan nämnas Ferapontov, Belozersk, Kirillovo, Konevits, Swir och Solovki.
Vid sidan av Moskva fanns ett annat starkt och självständigt centrum längre västerut och som utvecklat en blomstrande kultur och ett rikt handelsliv, nämligen, Novgorod, "ryssarnas port mot väster". En del av grunden för Novgorods rikedom var handeln med skinn, fisk och andra produkter från Ishavet.
Mitrofan, som var Trifons dopnamn, föddes omkring år 1495 i en prästfamilj i den lilla staden Torzhek i Novgorodområdet. Som de flesta, vid den tiden, fick han ingen skolgång, men han lärde sig läsa och skriva av sin far. Han hjälpte till i kyrkan som läsare och sångare. Det berättas att det var en text från morgongudstjänsten som inspirerade honom till att söka sig till et monastiskt liv.
I Novgorod träffade han handelsmän och andra som berättade om det ogästvänliga och farliga landet vid Ishavskusten och de "vilda" människorna som bodde där. Han fick en uppenbarelse där Kristus befaller honom att resa upp till detta "hungrande och vanmäktiga" land för att förkunna evangeliet. Han reste dit medan han var förhållandevis ung, utan någon som helst missionsorganisation i ryggen, d v s han var inte utsänd av någon. Sannolikt reste han tillsammans med en grupp handels- och/eller fångstmän. Han bekantade sig med förhållandena och arbetade förmodligen för en handelsman. Allteftersom lärde han sig litet av språket och började förkunna den kristna tron. Det bör ha varit i början av 1520-talet som han reste norrutt för år 1524 hade han byggt sin egen timmerkoja i närheten av Petjengaälven.
Hans förkunnarverksamhet bar uppenbarligen frukt, för år 1532 kom en delegation till ärkebiskop Makarij i Novgorod för att be om antimens (nödvändig altarklädnad med insydd relik) för nattvardsfirande samt präster. Dessa skulle inviga kyrkan, döpa folk och naturligtvis förrätta den heliga liturgin. Denne ärkebiskop Makarij var en av sin tids lärdaste män. Han hade intresse för mission och hade tidigare hjälpt missionärer. Även nu visade han sin välvilja. Ledare för delegationen skall ha varit Mitrofan. Med sig tillbaka hade delegationen ett brev med ärkebiskopens välsignelse till missionsverksamheten samt timmermän för att bygga en kyrka. I Kola (staden omnämndes redan år 1264) fanns en kyrka, men den var mycket långt borta. En kyrka byggdes vid Petjenga älv och tillägnades "Den Heliga Treenigheten". Den invigdes år 1533 då prästen Ilia från Kola

kom för att döpa de samer som antog den kristna tron. Samtidigt vigde Mitrofan till munk med namnet Trifon.


Trifon fortsatte sitt missionsarbete även som munk. Därmed fogar han sig till den långa rad av män som kombinerade monastiskt liv med förkunnarverksamhet. - Det berättas att han flera gånger kom i klammeri med samerna, att han blev förföljd, att man försökte jaga bort honom och till och med försökte döda honom. Men samerna var ett godhjärtat, fredsälskande och öppet folk utan någon speciell religiös ideologi, så det var inte den vanliga samebefolkningen som gjorde detta, Möjligen deras schamaner. Dessa var samernas "prästerskap", de som stod för offer, spådomar och rent allmänt var ett slags mellanhänder mellan andarna och människorna. Schamanernas position blev ju hotad av den nya tron.
Under 1530-talet började ett litet brödraskap utvecklas kring Trifon - ett spirande kloster. Gruppen bodde i närheten av kyrkan vid Petjengaälven, där Treenighetsklostret senare uppstod.
Av betydelse för klostrets utveckling i ett längre perspektiv var en långvarig hungersnöd som härjade i Norra Ryssland under 7-8 års tid i slutet av 1550-talet och början av 1560-talet. Tillsammans med en del av sitt folk och Feodorit från Solovki begav sig Trifon söderut till det egentliga Ryssland för att skaffa matvaror till den svältande befolkningen. Förmodligen var det främst ryska nybyggare och handelsmän som var beroende av lantbruksprodukter och andra förnödenheter, eftersom samerna livnärde sig på fiske och renskötsel. Troligen levde befolkningsgrupperna så nära varandra att matbristen också berörde samerna.
Under flera år vandrade Trifon och hans grupp från stad till stad där det fanns något att hämta. Varorna sände de tillbaka norrut med folk från gruppen allteftersom de fick ihop tillräckligt stora "sändningar". År 1556 kom Trifon och hans grupp till Moskva där de fick träffa tsar Ivan (Ioann) IV - "den förskräcklige" - och hans son, tsarevich Feodor. Tsar Ivans liv kan delas in i tre perioder. Åren fram till 1547, då han kröntes som den förste ryske tsaren anses som en "förskräcklig" period. År 1547 till 1560 kan betraktas som en god och stillsam period med utveckling, fred och trygghet. Från 1560 och till sin död 1584 blev han åter "förskräcklig". Trifon och hans kloster i Petjenga fick dock endast känna Ivan "den gode".
Resultatet av mötet med tsaren blev ett "gåvobrev" där klostret får rätt till statens skatter, avgifter och rättigheter i området där skoltsamerna bodde. Klostret fick uppehålla något av statens funktion inom området. Intäkterna skulle användas till att bygga kyrkor, utsmycka dem och förrätta gudstjänster. Befolkningen skulle undervisas och "administreras". Huruvida brevet är äkta eller inte kan diskuteras.
Trifon var en outtröttlig kyrkobyggare även om hans kyrkor var ytterligt anspråkslösa. År 1565 byggde han Boris och Glebs kyrka vid Pasviksälvens västra strand. Den blev skoltsamernas viktigaste kyrka. Det var en enkel timmerbyggnad som fanns kvar fram till 1944 då den brann ner ( d v s under senaste kriget). Vidare lät han bygga, antagligen samma år, det lilla bönhuset eller kapellet tillägnat den helige martyren Georg, i Neiden, som är det enda som återstår av det som den helige Trifon lät bygga.
Trifon, som inte var präst, var aldrig formellt ledare av sitt kloster, även om han var dess andliga fader. Under sina sista år drog han sig tillbaka i "ödemarken" söder om klostret, där han byggde en liten koja och ett kapell tillägnat "Guds moders avsomnande". Här

Levde han i ensamhet, bön och askes fram till sin död år 1583. Då var alla skoltsamerna kristna.


Klostret i Petjenga var litet och obetydligt i ett större sammanhang. År 1565 fanns 20 munkar och 30 lekbröder i klostret, som då leddes av prästmunken Gurij. Till det yttre liknade klostret mest en stor bondgård eller en liten by med kyrka. Under Juldagen 1589 angreps klostret av ett Svensk-finskt rövarband under ledning av Pekka Vesainen. De brände ner hela klostret och dräpte de 116 människor som befann sig där.
Klostret ströks dock inte ur matrikeln, utan några gånger försökte det återupprättas, en gång i närheten av Kola år 1619 där det år 1701 bodde 13 munkar . Genom kejsarinnorna Katarina II och Anna och deras "upplysningsideer stängdes mer än en tredjedel (ca 450) av Rysslands kloster däribland "Nya Kola-Petjenga-klostret" år 1764. Under 1880-talet började återuppbyggnaden av det gamla klostret i Petjenga, genom några timmerhus runt en kyrka. 1917 hade klostret 30 munkar och klostret existerade till 1939 då Finland genom vinterkriget förlorad territoriet till Sovjetunionen. Klostret flyttade till Finland där det gick samman med Nya Valamo kloster. Den sista munken, fader Akaki, avled år 1884, 110 år gammal.
För Ryssland som stat var klostret i Petjenga av liten betydelse, men för befolkningen i Nordvästryssland var klostret av stor betydelse, särskilt för skoltsamena. Klostret var en identitetsbärande plats för detta folk. Den helige Trifon kallas "samernas upplysare (apostel)" och är nära knuten till deras historia och kulturella identitet.
Den 15 december brukade samer och andra samlas i Petjengaklostret för att fira hans minne. Den 15 december (västerländsk kalender) firas således som den helige Trifons festdag.
I dag bor cirka 500 ortodoxa skoltsamer i norra Finland, medan det i norra Norge endast bor en handfull. Genom senare tiders öppna gränser torde även några få ortodoxa samiska kristna vara bosatta i Sverige.
Trots de ihärdiga försök som gjorts från finska och norska lutheraner har dessa ortodoxa kristna, bosatta inom ett protestantiskt område, bevarat sin kulturella identitet och den religion som hör till den. Den nu bildade ortodoxa församlingen utgör likaså en minoritet i ett i huvudsak protestantiskt område och förhoppningsvis kan den bevara och sprida den ortodoxa tron i Den Helige Trifons efterföljd.
Referenser:
Uppgifterna har i huvudsak hämtats från den skrift som "Kirkeforeningen ved St Georgs Kapell i Neiden" gav ut år 1992 med anledning av föreningens 10-årsjubileum.


База данных защищена авторским правом ©shkola.of.by 2016
звярнуцца да адміністрацыі

    Галоўная старонка